Jag startade från en 8:e position,
fick till en bra start och var 4:a in i första böj, efter
ytterligare några kurvor i hårnålen går Petter omkull och det stökade till sig
litet grann. Jag är givetvis intresserad av hur det går för Petter men försöker
att koncentrera mig på banan för att inte tappa fokus. Full fokus och nu ligger
jag plötsligt 2:a bakom Greven! Luckan fram till Jan Greven är stor och jag ser
bara en skymt av honom därframme ibland. Alex var förbi mig en stund under
första varvet men jag lyckas få till några sena inbromsningar och kommer då
förbi Alex igen. Körningen flyter på bra men på 3:e varvet går Maarten Kraan om
mig och jag kan inte hänga på i hans tempo med min motorsvagare 899:a. Efter
ytterligare några varv och precis inför den ruggigt snabba Ruskenhoek visar
Anders Arnaryd framhjulet, men jag lyckas komma först in I
böjen och kan hålla honom bakom mig. Men ut mot långrakan på
nästa varv går Arnaryd om och tätt följd av honom kommer även Nils. Jag lyckas
i alla fall behålla kontakten med dom och ligger nu på en 5:e plats i totalen
och en 2:a plats i Ducati Challenge, och då händer det som inte får hända…
…jag tappar fokus för en millisekund inför chikanen! Så min tänkta fantom-inbromsning lyckas inte vidare bra. Jag väljer att inte försöka ta chikanen i den alltför höga farten utan väljer istället att gena. Jag har två valmöjligheter; att gena med upprät hoj genom gruset eller vinkla ner lite till och gena över konstgräset (turfsen) på utsidan av curbsen. Jag väljer det senare alternativet och det visar sig vara snorhalt efter en dags regnande! Bakdäcket släppte brutalt och skoningslöst och jag for i backen ganska hårt och landade på axeln, gör några kullerbyttor och glider över banan och in över andra sidan av banan. Omtumlad och förbannad över mitt misstag inväntar jag nu sittande på huk sjukvårdspersonal som snabbt är på plats och de ställer i mitt tycke en massa onödiga frågor, jag ville ju veta hur det gått med hojen men det visste dom inte?!?
…jag tappar fokus för en millisekund inför chikanen! Så min tänkta fantom-inbromsning lyckas inte vidare bra. Jag väljer att inte försöka ta chikanen i den alltför höga farten utan väljer istället att gena. Jag har två valmöjligheter; att gena med upprät hoj genom gruset eller vinkla ner lite till och gena över konstgräset (turfsen) på utsidan av curbsen. Jag väljer det senare alternativet och det visar sig vara snorhalt efter en dags regnande! Bakdäcket släppte brutalt och skoningslöst och jag for i backen ganska hårt och landade på axeln, gör några kullerbyttor och glider över banan och in över andra sidan av banan. Omtumlad och förbannad över mitt misstag inväntar jag nu sittande på huk sjukvårdspersonal som snabbt är på plats och de ställer i mitt tycke en massa onödiga frågor, jag ville ju veta hur det gått med hojen men det visste dom inte?!?
Jag inser snart att deras frågor var befogade då smärtan i
kroppen (axelpartiet) slog till ordentligt då adrenalinnivån sjönk. Det blir
ambulans in till Medical centre där dom förklarar att jag behöver ta mig in
till Assens Sjukhus för bedömning och röntgen. Efter lång o smärtsam väntan så
konstateras brutet nyckelben. Läkaren undrar om jag vill fortsätta med min
motorcykelkörning, och jag svarar att det vill jag. Då ska jag opereras för att
få bibehållen rörlighet i axeln, anser dom. Så när vi kommer hem till
Sverige igen så blir det till att åka till akuten och förklara läget, och sen
är det bara att hoppas på att få en snabb operationstid! Fortsättning följer…
Tack Christian Broman före och efter
crashen och tack Lotta Lundblad med alla förberedelser och administrativa
sysslor inför mina kommande läkarbesök. Och sist men inte minst vill jag tacka
min fru som ställer upp på hela detta spektakel som racing är!
